Stintas framtid hos mig hängde på en lös tråd ganska länge. Minus vägde mer än plus.Hon hade dåligt sök med korta drevtider som krydda på moset. Jag, som tidigare var bortskämd med drevrar som jagar i valplådan trodde mig ha dragit en nitlott. Jag trodde verkligen att hon inte skulle driva längre än 20-30 minuter. Det som höll mig kämpandes var Stintas drevsätt, skall och samarbete som är av högsta klass.

 

För en kort tid sedan bjöd hon plötsligt på 90 minuter hjort. Klockren återgång. Nytt släpp : 120 minuter hjort. Återgång.

 

En gångförteelse tänkte jag. Men så var det inte allså. Sedan dess har hon jagat minst 90-120 minuter/drev. Igår släppte vi henne på synligt rå. Hon bjöd på en uppvisning i 90 minuter som heter duga. Gick på 150 hektar i fina bukter innan det gick rakt ut. När hon jagade för fullt 600 meter bort ropar jag en gång. Hon tystnar samma stund. Tittar på GPSen. Hon är på väg tillbaka. Då kände jag för första gången hur värdefullt det är med en hund som har samarbetet.

 

Andra släppet drev hon en bock som kompisen Daniel Roth fick skjuta efter cirka 1 timme.